PEM (post-exertional malaise) innebär ansträngningsutlöst försämring och symptomförvärring efter belastning. Symptomet kan utlösas av såväl fysisk som kognitiv, social och emotionell ansträngning. Den tolererade aktivitetsmängden beror på sjukdomens allvarlighetsgrad. I vissa fall behövs mycket liten ansträngning. PEM handlar inte bara om ”trötthet” utan om långvarig symptomförvärring från många organsystem.

PEM kan vara i flera dagar eller veckor eller till och med längre, och symptomen lättar inte med vila. Symptomen kan undvikas/lindras genom att hålla aktiviteterna inom noggrant individanpassade aktivitetsnivåer varvat med regelbundna vilopauser (jfr. Pacing-metoden).

Ansträngningsutlöst symptomförvärring bör väcka stark misstanke om ME/CFS, för det förekommer vanligtvis inte i andra sjukdomar med liknande utmattningssymptom.

VARFÖR ÄR PEM RELEVANT?

1. Enligt aktuella diagnoskriterier är PEM är ett obligatoriskt symptom för att ställa en ME/CFS-diagnos.
2. PEM är kännetecknande för ME/CFS och skiljer ME/CFS från andra sjukdomar, där utmattning förekommer, såsom MS, idiopatisk kronisk trötthet och svår depression.
3. Fysiska träningsprogram som vanligen rekommenderas vid utmattning är inte lämpliga för personer med PEM.
4.  Patienter med svåra PEM-symptom kan behöva specialarrangemang för att kunna tillgodogöra sig vård.